Kök!

Jag målade golvet klart i går och idag var det dags för köksbygget. Igår handlade jag köket på Ikea och en matta på Rusta och bar in allt från parkeringen utanför området eftersom det inte går att köra in på kolonin nu när det kommit så mycket snö. Det var ett ganska hårt arbete eftersom det inte är skottat och det blivit skare på snön. Jag bar köksstommarna på huvudet och resten i blå Ikeakassar. Det blev några vändor men in skulle det och det går inte att vänta tills snön är borta när jag vill bygga kök NU!

Det är som vanligt när man ska bygga kök, det krånglar lite, det är inte rakt överallt och framförallt är det bökigt när man bara har två armar. Det hjälps inte att stugan är liten, köksskåpen är ju lika stora som vanligt.

Sen gjorde jag lite special också, bänkskåpen mot väggen ville jag ha lite grundare så jag sågade bort 10 cm och då försvinner ju lite hopfästningsmojänger så då blev det inte så stadigt innan det blev fastsatt på väggen. Jag prioriterar arbetsytrymme framför förvaring, eftersom det är utgång till baksidan mellan köksskåpen så är det bra om det inte är så trångt där. Dessutom ska jag köpa en bänkspis och de är bara ca 38 cm djupa så den får rum ändå. Den ska stå på en hylla nedsänkt i skåpet under fläkten så spisen kommer i samma nivå som bänkskivan.

(Killarna på Room-service kapade skåpsstommar i bakkant en gång, de sågade av det oöppnade platta paketet i ena änden och när de monterade skåpet var det perfekt måttat. Så enkelt är det förstås inte i verkligheten men det var kul gjort i alla fall.)

När det krånglade som mest tog jag en paus och åkte till K-Rauta för att köpa en regel att ställa köksön på. När jag kom ut på deras lager möttes jag av en container full med skräp. Där stack det upp en regel och när jag mätte den var den exakt så stor som jag behövde. Jag fick köpa den för 10,- vilken tur jag hade, det är annars irriterande dyrt att köpa virke. Nu var det lättare att komma tillbaka till köksbygget och nu gick resten av dagen som på räls.

Närbild på bänkskivan

Bänkskivan ska inte sticka ut så här, kapas 10 cm i bakkant

Bänkskivan in mot rummet får ett litet överhäng så man kan sitta där

Det som är kvar att göra i köket är att såga av 10 cm på bänkskivan, såga ur för bänkspisen, sätta en vit skiva bakom köksön, sätta i lådor och luckor (vita) på skåpen och sätta dit handtag. Det jobbet får bli nästa år, för nu ska jag ha lite nyårsledigt från både jobb och koloni.

Gott nytt år!

Golvmålning

Det föll tung, blöt snö över koloniområdet idag. Jag hade problem att ta mig fram med cykeln jag hade med som bärhjälp, jag fick ställa den och gå sista biten med mina kassar.

Förra gången jag var i stugan så slipade jag golven och idag var det dags för målning. Jag dammsög och torkade golven med målartvätt och fyllde igen de största springorna mellan golvbrädorna med latexfog. Det är olika trägolv i stugan, i vardagsrummet är det riktigt breda och tjocka brädor som säkert plockats hit från något gammalt torp och i hallen/köket och sovrummet ligger ett lite nyare, smalare grangolv.

Att rolla på färgen var ett kul jobb som snabbt gav resultat. Det är visserligen bara tre timmars torktid på den vattenburna golvfärgen men att sitta tre timmar på en pinnstol och vänta var inget alternativ så nästa lager färg får komma på på söndag istället.

Jag valde mellan vitt eller grått men har förstått att allt skräp syns på vitmålade golv så det fick bli en ljus grå nyans istället, Silverpil. Den är väldigt ljus men mörknar något när den torkar ser jag. Det blev ett kort besök idag innan jag kämpade mig hem i snön med cykeln igen.

God Jul!

Kråsskjorta och guldskor, vad säger man! Snygg var jag i alla fall den där julen någon gång på slutet av 60-talet. "Televinken åker tåg" var årets julklapp och min bästa kompis Lotta och jag öppnar julklapparna tillsammans med våra Skrållandockor som alltid var med.

Farmor och hennes systrar

Det händer inte så mycket på kolonin just nu. Det beror på flera saker: dels är det så kallt och det bör vara lite mildare när jag ska måla golvet. Dels beror det på att jag varit bortrest i helgen som var och att jag faktiskt har ett jobb att sköta och en jul som står för dörren. Nu står väl inte julen så där vansinnigt för min dörr eftersom det bara blir en lugn hemmajul med sonen i år och inte så mycket att fixa med. I morgon är jag ledig igen men det dröjer nog till juldagen innan det blir kolonifix nästa gång. Bara så ni vet. Så ni inte tror att jag tröttnat och glömt.

Eftersom det inte blir så tätt med rapporter här så tänkte jag delge en liten historia med en liten trädgårdsanknytning i alla fall, den handlar om min farmors systrar i allmänhet och farmor i synnerhet. De präglade mig och min uppväxt och har en stor del i hur jag är och mina intressen:

Faster Siv, kusin Kristina, farmors syster Agda och lilla jag.

Farmor hade flera syskon, jag har inte koll på alla men fyra av hennes systrar var jag i kontakt med under min uppväxt; Adele, Agda, Ellen och Anna.
Adele flyttade i sin ungdom, 1928, till USA med sin Andy. Adele jobbade som skräddare i Umeå och Andy (eller Andreas som han egentligen hette) arbetade på Obbolaverken i Holmsund. Det var ont om arbete i Sverige och de ville satsa på en framtid i Amerika. Jag vet att Adeles syster Agda bidrog till biljetten. Jag har bilder från 20-talet när de står på däck på Amerikabåten med sina jättepälsar i värsta Titanicstilen. Moster Adele började jobba som sömmerska i en syateljé för underkläder och Andy jobbade på ett badhus i Chicago. På badhuset kom han i kontakt med Al Capone som kom dit regelbundet med sin bror för att få massage av Andy. Den vänskapen ledde till att Andy fick tips om var han skulle placera sina pengar och det var så Andy började bygga sin förmögenhet. Adele blev ägare till en egen syateljé som främst sydde kläder åt rika damer. Det sägs att hon bland annat sydde en bikini i mink åt en rik judisk dam.

Adele och Andy fick aldrig några egna barn men när pappas äldsta syster Siv var 17 år, åkte hon på besök till Chicago och blev kvar. Adele och Andy arrangerade en träff mellan Siv och Ralph som än idag är gifta med varandra. Farmor och farfar gjorde många resor till USA genom åren och levde där ett lyxliv med resor till bland annat Acapulco, Hawaii och Las Vegas. Pengarna flödade och jag kommer ihåg att farmor alltid var deprimerad när hon var tvungen att återvända till vardagen i Upplands Väsby.

Farmor hade en amerikakoffert i sin källare, full med kläder och accessoarer från moster Adele som vi kusiner älskade att spökade ut oss i. Det var glasögon med strass, handväskor med fjädrar och paljetter. Adele frågade mig en gång om jag vill komma över och jobba hos henne, eftersom jag tyckte så mycket om att sy men eftersom jag bara var 16-17 år, bestämde pappa att jag absolut inte fick. Sista gången jag träffade Adele var på mitt bröllop 1989. Adele, farmor och moster Ellen var där.

Agda var den stora motsatsen till Adele och hennes liv i lyx. Agda var ogift och barnlös efter att lovat bort sig till en soldat som förolyckades och hon lovade att aldrig se åt någon annan. Agda var en sträng dam med mustasch som jobbat som kokerska på F4 på Frösön. När jag var liten bodde hon hos farmor i Upplands Väsby men senare flyttade hon till Kalix där hennes två andra systrar bodde, Anna och Ellen.

När jag och en av mina kusiner var i 12-13 årsåldern var vi i Kalix på sport- eller påskloven och bodde hos Agda och Ellen, en hos varje moster. Agda hade sina zebrafinkar som enda sällskap. Det låg små dukar över lampskärmarna ifall de skulle skita ner under luftattackerna. Varje dag åkte vi spark eller skidor till korplådan ute på isen på Kalix älv, där man kunde vinna ett kilo kaffe om man la i en lapp.

Ellen och Anna var änkor. Anna var äldst av de tre och var en go gumma med lång fläta i en knut uppe på huvudet. Hon bjöd oss ofta på våfflor eller åtminstone en gång, svårt att minnas vilket. Ellen var den yngsta och jobbade på skoavdelningen på Domus i Kalix. Hon var lite ärtig och ungdomlig, varm och sympatisk. När systrarna träffades på kvällarna för att titta på nordnytt och TV-nytt, tjafsade de mest om hur hallåorna såg ut eller vilken hemsk slips nyhetsuppläsaren hade. När de såg på Hem till gården, läste alltid Ellen högt från textremsan och det retade gallfeber på Agda och så var gnabbet i gång. Vi handarbetade en del också, mest korsstygnskuddar och drack saft genom ett randigt sugrör med en sked längst ner. Agda hade också en liten borste till bordet, en smuluppsamlare som man rullade fram och tillbaka. Det låg aldrig några smulor någon längre stund på Agdas bordsdukar, vi kusiner var snabbt där och sopade upp.

Min farmor, Momma, eller Edit som hon var döpt till, var en viktig person i mitt liv när jag var liten. Hon lever inte längre sedan många år tillbaka men hon är fortfarande med mig på något vis.

Eftersom jag växte upp hos min pappa var hon en stark kvinnlig förebild, jag tillbringade mycket tid hos henne och hon bodde nära. Jag lärde mig baka, lösa korsord, sticka sockar och även att det inte är så mycket att "pjoska" om. Det fanns ingen tid för beklagan för denna kvinna som fött och fostrat 7 barn som sedan fått ca 25 barnbarn, hur många barnbarnsbarn det blivit har nog ingen koll på idag.

På senare år har jag förstått att hon inte alltid var så lätt att tas med, kunde vara väldigt egoistisk och nära på elak ibland, särskilt mot sina barn. Inget var förhandlingsbart och det mesta var på hennes villkor. Däremot var jag hennes favorit och mot mig var hon alltid den bästa. När jag var sjuk kom hon hem från jobbet i blomsteraffären med en frisk doft av kall uteluft i sin stora päls med gåvor som en bukett rosor som ställdes på pianot i mitt rum, en chokladkaka (Dukat) och senaste Året Runt.

Ofta blev pappa och jag bjudna på middag och då var det en tradition att försöka ta en godis från silverskålen (kolabönor eller polkagrisar) utan att locket klingade mot glasinsatsen, då hörde man alltid från köket: "Ingen mella före maten!"

Flera år senare kom min kusin på besök och han hade räddat silverskålen till mig eftersom han visste att jag inte fått något efter farmor när hon dog. Jag har genom åren köpt småsaker på loppisar som jag kom ihåg att farmor hade och låtsas att de är hennes. Nu fick jag en riktig...

För ett tag sedan var jag på Lagerhaus i Norrköping. Jag såg några kaffekoppar i rosa, grönt och turkos med rosor i botten. De påminde mig om farmors samling av udda kaffekoppar hon köpt på sig genom åren. När jag vände upp en kopp såg jag att de hette "Edith", som farmor. Jag var ju tvungen att köpa dem, trots att det inte riktigt var min stil. Men, lustigt nog passar de perfekt i mitt nya kök.

Det var hon som gav mig ett stort intresse för växter och trädgårdsarbete. Jag var alltid med henne i radhusträdgården. När jag åkte upp till hennes begravning, köpte jag en bukett luktärter som jag la på hennes grav, jag visste att hon skulle veta att de var från mig, eftersom jag älskade de blommorna när jag var barn. När jag skulle betala blommorna köpte jag också ett litet bi som sitter på en pinne. Det biet har sedan dess följt med mig vart jag än bott, varit nedstucken i olika blomkrukor och spanat in mig i min vardag. Nu sitter Momma i en blomma på min balkong och övervakar växtligheten.

I sommar ska hon få flytta ut till kolonin.

Julklappar

Idag har jag gjort klart mina julklappsinköp. Var på Clas Ohlson och köpte en sticksåg och en slipmaskin. Till mig själv. Ok, barnen ska väl få lite också men det tar jag senare. Jag övervägde om jag skulle cykla till jobbet i regnet för att låna en sticksåg, eftersom åttiotalet ringde och ville ha tillbaka min gamla, men jag kom på att en som jag måste äga en egen. En slipmaskin hade jag redan tänkt att köpa, så då blev det en sån med idag.

Sen lekte jag med min nya sticksåg hela dagen i stugan, sågade de sista brädorna uppe vid taket och runt fönstren. Målade dem och två väggar, så nu är det bara en vägg kvar att stryka klart. Skönt, för nu känns det som jag gjort samma saker varje gång jag varit där, det vore kul att få gå vidare nån gång med mer synliga projekt.






Jag satte upp belysningen som ska vara över barköket. Första gången jag monterat belysningen före köket men det är bra med allmänljuset när jag renoverar.


Förut satt det ett lysrörsarmatur mitt på taket, nu går sladden därifrån till spottarna istället.








Dagen avslutades med hämtning av kyl som jag köpt på Blocket. En lite lägre variant, 140 cm, för 200,- Ett riktigt fynd. Sonen som haft som princip att INTE besöka stugan (eller Gökboet som han kallar den) var ju nu tvungen att bära in kylen och fick se stugan för första gången.


Jag fick också hjälp att bära in bänkskivorna som jag köpte på fyndavdelningen på Ikea idag och fick tillsågade så de skulle få plats i bilen.


Nu har jag ändrat mina planer för köket. Jag skulle ju ha bänkskivor i björk och svarta skåpsluckor. Men så hittade jag en bänkskiva på fynd som utgick för ett tag sen, en mistelmönstrad grön för 199,- den biten räckte till båda sidorna. Då ska jag ha vita skåpsluckor istället. Jag har spanat in den bänkskivan förut men inte riktigt haft köket till den men nu blir den ju klockren. Bättre också med laminat i en stuga med stora temperaturväxlingar.


Nu ska jag jobba tre dagar och på fredag blir det stugan igen, längtar redan...

Skyltar

De här sötnosarna (och några till) kan man köpa på Fiskrens hemsida.

Fina skyltar att använda i trädgårdslandet istf de där trista glasspinnarna man annars brukar använda...

Adventsmys!

Efter en vecka i sjuksängen var det nu dags att kavla upp ärmarna igen. Jag var i stugan tre dagar den här helgen, även om dag ett och två bara var korta besök med knappa resultat. Men, dag tre är jag nöjd med!

Det som tagit största tiden är det lackade furutaket som efter två strykningar med takfärg fortfarande blöder igenom med något pissgult. Så det blev att ta till starkare doningar idag, en oljebaserad grundfärg som ska göra susen enligt färghandlarn. Det är efter att ha stått och sniffat sån färg man inser hur skönt det är att nästan all färg man behöver idag är vattenbaserad. Jag väntade i alla fall till sist med att måla taket idag, så jag skulle slippa andas in det värsta.

Andra saker som blivit gjorda är en liten söt hatthylla, lysrörsarmaturet är borttaget, målat dörrposter, taket på den låga delen är målat (med vanlig takfärg och roller) dörrfoder är strukna en första gång och ditspikade, fönsterfoder och brädor målade, hylla uppsatt i sovrummet, tre väggar är målade två gånger och en vägg en gång.

Det som står på tur till nästa besök är att låna den där sticksågen med pendlingsfunktion så jag kan såga till de sista brädorna upp mot taket och att måla alla väggar två gånger. Sen är det golvets tur att få färg. De sakerna vill jag ha gjorda före jul så jag kan bygga köket i julhelgen. Det är ju ingen övermäktig målsättning, eller hur?

Annars blir man nästan lite nedslagen av att vara ute på ägorna så här års. Allt ser så naket och slabbit ut på nåt sätt. Vildvinet ligger som visset snor på sidan av uterummet, äpplena jag räfsat ihop ligger på en hög på plattsättningen i väntan på att bli bortforslade, i rabatterna samsas mossa med några enstaka ogräs och man ser att staketet är så ruttet att det räcker att andas på det så lossnar de murkna spjälorna som idag hålls ihop av plastfärgen. Vilken tur att jag inte behöver vara ute så mycket och att det är mörkt när jag cyklar därifrån. Inne is the place to be! Utomhus får vänta till i vår. Men äpplena måste jag göra mig av med på något vis, jag börjar bli trött på att jaga ihop dem igen när hararna smaskat på dem.

Dörrarna är ju ännu inte målade. Dubbeldörrarna är ut från köket till baksidan och enkeldörren från hallen till verandan på framsidan. Frågan är om de ska vara vita eller om jag ska bryta av med någon färg där. Väggarna och taket blir ju vitt, golvet grått. Köket kommer gå i svart, vitt och björk, soffan i björk och svart. I övrigt blir det några accenter i rött. Vad skulle dörrarna då ha för färg? Svarta, grå, röda eller kanske nån annan färg? Hm, det tål att tänkas på, kom gärna med förslag!

Trendspaning

Det finns de som lyfter på ögonbrynet när jag berättar att jag köpt kolonilott. Pensionärsvarning. Töntigt. Men jag har vetat att jag gjort rätt hela tiden och nu har jag det svart på vitt:

Årets trend 2010, kolonilotter!

Trendföreläsaren Charlotte Frey Svidén uttryckte på Elmiamässan att "koloniområdet fungerar som ett nätverk, nästan som Facebook, där man själv bestämmer hur man vill synas och när man vill sträcka ut sin hand till andra."

...och jag som både köpt kolonilott OCH lagt upp en profil på FB, snacka om trendig. Visste't.

Nu måste jag bara bli frisk, har legat här i fyra dagar nu med halsont och lite feber.

Jag är ledig lör-mån och då MÅSTE jag vara frisk så jag kan renovera.

Men, fasen trot när jag mår så här.

Vinkelvägen

När jag växte upp var Vinkelvägen i Upplands Väsby en central plats i mitt liv. Det var hit min farmor och farfar flyttade med sin familj med 6 barn och en hund från Övertorneå någon gång på 50-talet, till ett av de första radhusområdena i Stockholmstrakten. Farfar hade jobbat som busschaufför uppe i norrland men fick nu köra SL-buss istället.

Familjen flyttade in på Vinkelvägen 21, några år senare köpte pappas äldsta bror, Lasse, Vinkelvägen 3. Eller trean och tjuettan som vi kallade adresserna. Man sa aldrig namnet på den man skulle besöka, sa man att man skulle till tjuettan, så var det farmor man skulle till. Dörrarna var aldrig låsta, man gick bara in och man var alltid välkommen.

På farmors baksida fanns det en uteplats och en gräsmatta. Gräsmattan slutade med en kort och brant uppförsbacke innan trädgårdslanden började. Alla hade sina trädgårdsland där, på en lång rad innan allmänningen började. Farmor hade jordgubbar, potatis, bönor, m.m. och blommor av alla de slag. Jag har alltid varit intresserad av det som växer och det var här jag la grunden för mitt trädgårdsintresse. Jag kommer än idag ihåg känslan av att dra upp en kvickrot ur jordgubbslandet, även om min kärva farmor alltid poängterade att det inte var någon idé eftersom man aldrig fick bort den helt och hållet i alla fall. Luktärterna var mina absoluta favoriter de var spaljerade på mitten av landet. På allmänningen fanns en sandlåda och en gungställning men den bästa lekplatsen var skogsdungen ovanför. Där fanns tvättlinor uppspända mellan träden och där vajade lakan på tork. Där hittade man alltid blåsippor på våren, senare vitsippor och det växte också backsippor vid sidan av en stig.

Radhusen hade två våningar och den övre våningen var som en egen lägenhet med kök, vardagsrum med balkong, sovrum och toalett. Farmors syster Agda bodde under några år där uppe med sina zebrafinkar och jag kom ofta upp på besök. Agda hade inga egna barn och jag var alltid välkommen. Hon bjöd på kaffe med socker och grädde i en liten rosa mockakopp, det var inte gott men det var vuxet på något vis. Hon hade alltid karameller i en vit glasskål med lock. Hennes första zebrafink satt en dag på balkongräcket och flyttade sedan in hos Agda. För att den ensamma lilla herren skulle få sällskap, köpte Agda ett par damer till honom och sedan var zebrafinksproduktionen i full gång. Det fanns ofta små ägg som det ruvades på och det var spännande när det kläcktes nya fågelungar.

På trean bodde Lasse och Jenny och mina kusiner Larse och Staffan. Larse var en tystlåten konstnär med stark dragning åt vänster och Staffan var det ständiga busfröet och en rastlös själ. Jag bodde även där under en period när jag var 11-12 år och det var en annorlunda tid för mig som var van vid att bo ensam med pappa. Det var alltid full fart och kusinernas kompisar kom och gick, det var alltid livligt kring matbordet. På tisdagarna åt vi alltid fisk och varje tisdag var det tyst kring matbordet innan farbror Lasse harklade sig och sa de bevingade orden: ”Ät fisk så blir du frisk, det sa alltid doktor Kalander i Övertorneå”. Då suckade och stönade vi barn men nästa tisdag satt vi där igen och väntade på att Lasse skulle harkla sig, ibland kunde han dra ut på det lite, allt för showen. Senare fick jag reda på av farmor att det aldrig funnits någon doktor med det namnet i Övertorneå.

På trean badade man också bastu på söndagarna. Om det var många som skulle basta, var det uppdelat damer och herrar och det var spännande för en liten tjej att sitta med vuxna damer och höra deras prat. Ibland var det bara pappa och jag i bastun. Söndagseftermiddagarna var härliga med den sociala närvaron i bastun och gillestugan, sedan gick vi hem, köpte Expressen på vägen och hemma blev det alltid te och rotad bröd med marmelad.

När farmor blev äldre sålde hon tjuettan till sin yngste son, Anders, tyvärr lade han igen alla trädgårdsland och smällde upp en pool ovan jord och grusade hela framsidan. Lasse och Jenny sålde trean för några år sedan, deras son Larse köpte in sig i hörnet, kan varit nr 15 eller 17 men bor inte heller kvar där längre. Så nu är Westerbergsklanen helt borta från Vinkelvägen.

Höstbruk

Idag var jag tillbaka på kolonin igen. Jag har längtat jättemycket men det blev sju dagar på jobbet den här veckan så det var först idag jag kom hit.

Först fortsatte jag med att gräva upp gräsmattan och göra land. Jag började förra söndan men kom bara halvvägs. Jag djupgräver dvs tar ett spadtag djupt, tar bort gräsmattan på den biten och lägger den upp och ner i botten på det grävda stället och fyller på med jord. Ett slitigt arbete men jag hann klart ett land på ca 2,50 x 1,2 meter. Nu får det stå till våren så jag har något att så i till att börja med, sen får jag ta upp åtminstone ett land till, det har blivit lite för höstgeggigt i marken för att fortsätta.

Det finns ett befintligt land som vuxit igen, hoppas det blir tillfälle att göra iordning det en dag i höst.

Tanken är att ta upp några såna här rutor, sätta träramar runt och grusgångar i mellan. Nu när jag gjort ett land, känns det som att det är ett större arbete än jag trott men så är det ju jämt. Tanken är ju att minimera gräsytorna och att göra som mindre rum i trädgården.

Det står någon litet spaljerat fruktträd med olika påympade sorter på som inte ser så piggt ut men det får stå kvar. Det har hamnat på kanten i landet och det kanske mår bra av det.

Jag hade tänkt att vara ute hela tiden idag men eftersom det var så jobbigt att gräva så fick det bli inomhusarbete resten av dagen.

Men innan jag gick in klippte jag ur björnbärsbusken. Den har nog inte blivit klippt på rätt sätt tidigare. Jag har fått för mig att man ska ta bort hela skottet som burit bär den här sommaren, tidigare har skotten bara halverats. Jag gjorde lite som jag tror och lite som det blivit klippt tidigare så får det visa sig vad som var rätt. Jag skulle kunna Googla också men det är fusk.

Väl inne så målade jag diverse bräder som ska bli hyllor och taket fick en första strykning. Det är ju ett ganska mörknat furutak så det kommer behövas tre strykningar för att täcka.

När jag kom hem skrämde jag nästan livet av en granne. Antagligen för att jag dök upp från ingenstans men det kunde också bero på att mina kläder var täckta med lera efter att ha krälat på marken idag. Inte nog med det, jag såg ut så här på ICA nyss. Ooops!

Hemma!

Dottern skickade den här bilden på mig upp i träden, så ser ni att jag också var där uppe. Faktiskt. Lite läskigt var det.

Nu har vi kommit hem från vårt äventyr på andra sidan jorden. Hemresan är av någon anledning längre än ditresan, även om det gick åt mindre total restid hem. Men 27 timmar (effektiv flygtid) på rumpan i 3 olika flygplan känns som en märklig upplevelse. Eller vad sägs om den här kombinationen: buss, buss, flyg, flyg, buss, flyg, buss, tåg, buss. Nio olika färdmedel innan vi var hemma. Vi var nog lika glada båda två att komma hem till de vardagliga rutinerna igen, tvättstugan och ICA känns som kära vänner trots att vi bara har varit borta i två veckor. Tänk hur dottern kommer känna sig efter att komma hem efter ett helt år...

Jag kan bara säga att jag är glad att vi gjorde den här resan. Att få träffa dottern efter så lång tid har varit jättekul och naturligtvis huvudsyftet med resan men den intensiva samvaron med sonen har varit en bonus. Vi har skrattat och pratat mycket de här dagarna. NZ har inte varit ett drömresmål för mig som det uppenbarligen är för många andra men jag är glad att jag varit där, ett fantastiskt land. Trevliga, öppna människor, en ärlighet som lyser igenom i ett land som upplevs som ett nybyggarland. Människor från hela världen som samlats i ett land som är rent och enkelt på något vis. Naturen och klimatet är perfekt och jag förstår att det är ett drömland för många.

Nu går bloggen tillbaka till det normala igen. Jag ska ut till kolonilotten i eftermiddag, se till den lite, klappa på den lite. Kolla så att värmen är lagom och plocka upp alla äpplen som fallit ner. Kanske kan jag gräva lite i marken och se om det kan bli något trädgårdsland? Eller såga lite kanske? Måla? Snickra hatthyllan?

Jag får se vad jag orkar, ska nog inte förta mig denna enda vilodag innan jobbet i morgon...

När får man åka hem?

Vi åker hem i morgon, till och med jag längtar hem nu när man vet att det snart är dags. Det känns som vi har varit här längre än tio dagar, antagligen för vi har varit på så många ställen och sett så mycket. Men ändå har det varit lagom, ingen stress och inget tvång. Skönt att komma hem igen trots att vi fått rapporter om att det snöat hemma, svårt att förstå när man har 20 grader och sol.

I går kom vi till St Heliers, till vårt B&B, ett hem nära havet i en liten kuststad 20 minuter från Auckland. Stan är mysig med restauranger utmed strandpromenaden och affärer på tvärgatan från stranden. Butikerna är som de var förr och är på de flesta ställen här, grönsaksaffären, blomsteraffären, köttbutiken, posten. Det finns inte så många köpcentrum eller stora matbutiker utan all handel verkar ske småskaligt.

Dottern bor på gångavstånd härifrån. I går när vi kom hit, hade vi några timmar bra väder och en promenad på stranden. I dag är det tyvärr regnigt och det har hållit i hela dagen så det har varit en softardag med datorn mellan oss och ett Johan Falk maraton. Fyra filmer på raken. Snart kommer dottern hit och vi ska spela kort och fika, köpte muffins på stan idag. Det blir sista kvällen med gänget, nästa gång vi ses är det slutet av februari.

Zorb

Dagens äventyr har bestått av att sonen studsat nerför en backe i en plastboll och en promenad bland stinkande luft från jorden inre.










Det har tjatats om denna Zorb och nu är det gjort. Vi köpte tre nerfarter, en fastspänd i en torr boll och två flytande i en vattenfylld. Dottern och pojkvännen gjorde detta förra veckan och enligt henne hade hon fullt upp att se till att inte bli krossad av pojkvännen, jag förstår det. Kul var det i alla fall enligt sonen. Det syns om inte annat på minen han alltid gör när han är nöjd men inte ska skratta, bara se lite cool ut.

Efter Zorbingen åkte vi till Hells Gates, ett område som pyste och rök och luktade skarp svavel. Det var ett fascinerande månliknande landskap med olika pölar med vatten eller lera som bubblade. Ett vattenfall med gråaktigt 40-gradigt vatten användes av urbefolkningen att hela och läka sina sår efter strider innan de återvände till sina familjer.

Hittills har vädret visserligen varit soligt men kallt i luften. Idag blev det plötsligt riktigt varmt och jag satt en stund ute i shorts och t-shirt medan jag tvättade lite kläder i hostelets tvättmaskin. Härligt! Hoppas det blir fler såna dagar nu när vi ska vidare till vårt B&B i St Healers. Där finns fina stränder att gå och strosa på.

Roadtrip

Vi åkte buss till dottern idag för att hämta bilen. Självklart gick vi av bussen på fel ställe, lyckades hitta hennes gata ändå men vi var vid nr 4 istället för 404 och det innebär att gå förbi ca 200 hus innan vi skulle vara framme så vi sms’ade att hon skulle hämta oss.

Sen kom vi i alla fall iväg på vår roadtrip. Det går bra att köra på vänster sida, speciellt om man håller sig efter någon som ser ut att vara på väg åt samma håll. Vindrutetorkarna har gått på rätt friskt i stället för blinkersen men det har varit lite regnigt idag så det har säkert inte märkts så mycket…

Ett snabbt stopp på Hamilton Gardens, det var med en passagerare i min bil som inte var så trädgårdsintresserad men jag kollade på herbal garden och kitchen garden innan vi åkte vidare till Hobbiton där de filmade sagan om ringen. Mäktig natur med gröna böljande kullar och höga berg runt om. Fantastiskt vackert. Däremot tog vi inte rundturen som skulle visa byn de byggt upp åt Hobbitarna, det var både dyrt och tog lång tid, istället åkte vi vidare mot Taipu.
Innan man kommer in i den stan finns några vattenfall som är riktigt vackra. Vattnet är så där Vicksblå blågrönt och det faller så kraftigt så man blir alldeles mållös.

Tanken var att vi skulle sova över i Taipu men vi bokade hostel i Rotorua, dit vi egentligen skulle först i morgon. Nu befinner vi oss på ett Hostel som verkligen håller hög klass, med varsin pizza i magen. Alla har pratat om att det luktar ruttet ägg här i Rotorua, pga alla källor som finns här men det luktar inte alls så mycket. Vi lyckades enas om att doften liknar en blandning av gårdagens popcorn och Kalles kaviar. Vi får se i morgon om vinden har vänt.

Trädkramare

Vi hyrde en bil idag och dottern som är mer van att köra på vänster sida, tog oss till Muriwai beach. På vägen dit stannade vi på Tree Adventure, ett ställe där man klättrar omkring i olika banor i träden. Det var lite läskigt men man hade säkerhetslinor på och det var riktigt kul när den värsta rädslan lagt sig. På första banan (vi gick fyra st) så funderade jag verkligen över hur jag tänkte som gav mig in i det här och bestämde mig för att inte gå nästa bana men hur det var så gav jag mig upp i alla utom den sista. Sonen klippte dessutom en femte bana som var den högsta, 14 meter upp.

Efter det åt vi lunch i Muriwai beach och gick sen på stranden, svartblandad vulkansand. Det var ebb och stranden var som ett salsgolv. Vi tittade på fåglarna som häckar där, Gannets, och tog en glass innan vi åkte hem.

Dottern tar med bilen till Glendowie i kväll så tar vi bussen dit i morgon och hämtar bilen. Då slipper vi både parkeringsproblem och att jag ska vingla omkring på Aucklands gator på vänster sida. Jag vill gärna starta lite lugnt och fint så jag vänjer mig… Ikväll packar vi alltså ihop oss i Auckland och beger oss ut på en roadtrip på tre dagar. Vi har fått en utförlig beskrivning på vad vi kan göra och se, dottern har verkligen lagt ner ett bra jobb så vi ska få ut mesta möjliga på den här resan.

Sky Walk

Vi hade inte så mycket frukost hemma idag så vi gick till Esquire café och åt istället. Där får man surfa på deras trådlösa internet i en timme så vi tog med datorn förstås. Inte ofta man får med sig sonen ut en lördagsmorgon klockan 08,00 men eftersom vi båda somnade ifrån filmkvällen igår så var vi morgonpigga. Efter frukosten blev det lite fönstershopping, sonen undersökte alla märkesbutiker på Queen street och sen gick vi hem och väntade på dottern. Iväg med Green Link till Parnell, en äldre stadsdel med väldigt pittoreska Viktorianska hus och charmiga butiker. Jag köpte en blus/bolero på en vintagebutik, fattade inte först att det var seconhand, tyckte det var annorlunda att det bara fanns en av varje av allt… Jättefina kläder, skulle kunnat handla mer men det var ganska dyrt.

Efter en sushi på hemmaplan var det ÄNTLIGEN dags för dagens attraktion; Sky Walk på södra halvklotets högsta byggnad, 328 m! Barnen satte på sig de oranga overallerna och jag åkte upp till den högsta punkten för att ta kort på dem. Jag fick stå på knä och zooma så mycket det gick. Det såg lite läskigt ut när de lutade sig ut över kanten, jag tycker de var jättemodiga! På en av bilderna ser man vårt hotell, en blå äldre byggnad.

Efteråt tog vi en fika på Starbucks där vi träffade fyra andra au-pairer, två svenska och två franska, som dottern haft kontakt med förut. Det var kul att lyssna på hur de jämförde sina erfarenheter och hur det är att vara långt hemifrån.

Ikväll skulle vi återuppta vår filmkväll som vi somnade ifrån igår, det gick lite bättre, vi tittade på halva filmen innan vi somnade. Jag spolade tillbaka filmen för att se vad jag missade men somnade ifrån den igen. Så nu är jag vaken mitt i natten istället…

Devonport

”Fredag, bara en vecka kvar tills vi får åka hem” var sonens kommentar i morse när vi vaknade. Bortkastat att ha med honom på resan… I alla fall, idag tog vi en lång sovmorgon innan vi åkte båt till Devonport, a charming seaside village. Gamla victorianska hus med lite roliga affärer och ett högt berg där det varit någon slags fästning som försvarat Auckland förr; Mount Victoria. Vi traskade upp för berget och tog en paus däruppe, solen stekte på ordentligt när vi satt i lä.

När vi kommit tillbaka till Auckland tog vi bussen till K’road men det var inte så mycket att ha, lite bohemstil och några prostituerade som samsades med lite vintagebutiker. Dagens shoppingtur resulterade i några ganska värdelösa gadgets så därför döpte sonen dagen fynd till ”seriösa påsen”.

Nu har vi ätit och köpt lite chips och dricka för nu ska det bli fredagsmys med film på datorn!

Shopping

Idag har vi shoppat loss på Dress Smart, ett shoppingparadis en bit utanför Auckland. Vi hoppade på deras gratisbuss som gick utanför Sky Tower och jag satt bredvid en jättetrevlig dam som passade på att ge mig alla möjliga tips om både shoppingen, bussresan hem och sevärdheter i Auckland i allmänhet. Även lite tips angående var jag bäst hyr en bil, hyr boende billigare på nätet, huspriser, bilköer på motorvägen och parkeringsproblem slank med på köpet. Ett exempel på ännu en Kiwi som verkligen vill oss väl och tycker det är väldigt exotiskt att vi kommer från Sverige.

På Dress Smart fanns väldigt många butiker samlade under ett tak, många med halvtaskig kvalitet à la Ullared men också flera riktiga märkesbutiker som Adidas, Quicksilver m.m. Simon hittade skor som vi har problem att normalt hitta eftersom han har storlek 49. Ett par Converse men i skejtarmodell för 500,- ett par Levis jeans för 300,- bl a. För honom var det paradiset med alla märken som han vill ha, däremot var det inte så mycket åt mig. Jag köpte ett par sandaletter och en kjol som jag iofs är nöjd med.

På kvällen var vi bjudna till dotterns värdfamilj på te. Vi har precis kommit hem från en mycket trevlig kväll där, mamman och jag fann varandra och pratade hela kvällen, jo resten av familjen fick en liten syl i vädret ibland… Jag hade köpt presenter till barnen, Pettsonmålarböcker och Pettson-memory. De har en Pettsonbok som de fick av dottern när hon kom och det har blivit deras favorit. Barnen fick också stoltsera med ett par svenska ord de lärt sig: ”prosit, god natt och tomatsås”. Familjen är verkligen jättebra och jag är glad att det fungerar så bra.

Vi bestämde att vi skulle träffas igen innan vi åker hem, vi ska ju bo ganska nära på ett B&B de två sista nätterna.

Nu har jag överansträngt min förkylda hals med att prata alldeles för mycket så en god natts sömn med öronproppar för att hålla trafikens ljud borta blir alldeles utmärkt.

Waiheke Island

Idag åkte vi till en ö utanför Auckland som heter Waiheke Island, ca 45 minuters båtfärd. Vi tog en guidad busstur på den här underbara ön som är 25 km lång och en av stränderna är av tidningen Time Magazine klassad som en av världens 10 bästa stränder. Vädret var jättefint idag men ganska kallt när man inte satt direkt i solen. I vattnet var det 20 grader men för att bada behöver det vara lite varmare i luften. Ön hade många vingårdar och en olivfarm och många har sina sommarhus här. Vi firade dotterns födelsedag och sonens namnsdag med att äta på restaurang, fish & chips (med fisk den här gången) gjord på färsk lokalfångad vit fisk. Jättegott.
















Vi tog en promenad på stan och gick en sväng på en av stränderna innan vi tog båtten hem till Auckland igen. Vi var lite frusna och det blev en stor kopp te och muffins på Starbucks innan vi gick hem till hotellet igen. Imorgon börjar dottern jobba igen så då får vi försöka klara oss själva lite, vi ska till en stor outlet och shoppa loss! Dotterns pojkvän åker hem till Sverige på lördag så vi sa hej då till honom.Dottern kommer till oss på lördag, då ska mina barn traska runt uppe på Skytower, de har ett erbjudande att gå 2 för priset av 1 och gissa vem som INTE ska gå!

Framme!

Nu är klockan 20,41 och Simon sover redan. Han sov inte så mycket på den sista etappen som jag, mycket luftgropar och kacklande kineser...Än så länge känner jag mig inte så jetlagged, mest lite vanligt trött och lite yr ibland.



Väl framme på vårt Hostel mötte dottern och pojvännen upp och vi gick och åt. De hade en massa broschyrer och tips på vad vi kan göra och vi smidde lite planer, både för morgondagen som vi ska spendera ihop alla fyra (dottern fyller år) och vad vi ska göra själva senare. I morgon ska vi till en ö och åka en rundtur där, vädret ska bli skapligt i morrn, idag var det lite snålblåsigt. Sonen har fått lite mer kött på benen vad gäller äventyrssaker han vill göra. Han ska åtminstone göra det här uppe på det här:





















Aucklands mest berömda byggnad ligger i nästa kvarter från där vi bor, man kan antingen göra sky-walk eller bli nerfirad från tornet, en slags lindrigare bungyjump. Utanför vårt fönster kan man dessutom bli uppskjuten i luften i en slags bur fastsatt i gummilinor, känns fullkomligt livsfarligt mellan alla höga hus. Och inte jättenödvändigt...


Hostelet ligger som sagt centralt, det medför att det är trafik utanför, det hade jag redan räknat ut så jag har med öronproppar. Det jag inte hade räknat med var att det bara finns ett naket lysrör i taket. Ingen lampa vid sängen om man vill läsa, det får jag försöka hitta nån i morrn. Ingenstans att lägga kläderna, ett helt kalt rum med två sängar, thats all. Men jag klagar inte, läget är centralt och priset lågt. Bara poängterar. Trådlöst nätverk mot en billig penning, det är bra.

Nu hoppas jag bara att mitt halsonda jag drog på mig på flyget till Hong Kong inte är starten på en förkylning. Har inte tid eller lust med det just nu. Kanske bara den torra flygplansluften som kärvat till det i näsa och hals, vi får tro på det.

Hong Kong

Flygresan gick bra mellan London och Hong Kong, inte så segt som jag trodde att sitta drygt tio timmar på planet. Det är väl som med allt annat, en fråga om inställning. Nu har vi tillbringat mer tid än nog på flygplatsen och längtar efter nästa flyg med tio timmar. Finns en hel del filmer som jag inte sett än och jag lär somna som ett barn som jag gjorde på förra flyget också.

Det fick bli en pizza på flygplatsen, även om det är som att pissa kineserna i nacken som min son så finstämt uttryckte det. Men vad sjutton, är man hungrig är det ju ett säkert kort och det är trots allt söndag...